NIGHT TRAIN

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Jag ska inte ljuga och hävda att Night Train knockade mig, men jag var definitivt nöjd när eftertexterna rullat färdigt. Det här är nämligen en rulle som på många sätt passade mig som handsken. Varför då, undrar kanske vän av ordning. Well, den är välspelad, har en kittlande story, ser snygg ut och har en edge som förmodligen skrämmer bort de mest mainstreamtörstande.

Titeln säger det mesta om upplägget. Det är natt och handlingen utspelas på ett tåg. Hela tiden. Vi talar kammardrama, helt enkelt, och ovannämnda trio spelar tre vitt skilda individer, vars öden sammanflätas av mer eller mindre otrevliga karaktärsdrag som girighet, ohälsosam nyfikenhet och ett selektivt samvete.

Först har vi den bestämde konduktören Miles alias Danny Glover, nummer två är medicinstudenten Chloe i Leelee Sobieskis skepnad och individ tre slutligen är Steve Zahns timide bookmaker Peter.

Detta är utgångspunkten. Så let the game begin, som gamle Jigsawtosingen från Sawserien hade uttryckt det hela. Men något måste förstås vara en utlösande faktor för otrevligheterna och denna kommer i form av en mystisk gentleman som inte hinner mer än stiga på tåget förrän han avlider knall och fall i en fåtölj. Med sig har mannen en mystisk låda som ”vår” trio får för sig innehåller en jättediamant eller något liknande. Följaktligen börjar snacket omgående gå om att de kanske ska strunta i att meddela myndigheterna om tragedin och dela på den kaka stenarna kan ge. Delade meningar råder, men av olika anledningar hamnar de snart i en situation där ingen återvändo finns. Vad göra? Göra av med kroppen, såklart och Chloe visar sig vara en hejare med köttyxan eftersom hon hunnit avverka de nödvändigaste anatomikurserna i plugget.

Det behöver väl knappast påpekas att paranoian ganska relativt omgående gör sig påmind. Snart litar ingen på någon och därefter går det bara utför. Att offrena blir fler råder det förstås ingen tvekan om, men direkt förutsägbart vill jag inte påstå att det är. Snarare håller spänningen i sig ända till eftertexterna rullat färdigt. Regissören Brian King har lyckats över förväntan med att framkalla en småklaustrofobisk nervighet som smittar av sig

Sedan måste jag säga att det vilar en skön film noir-stämning över hela anrättningen. Krydda sedan med vissa skräckelement, udda bifigurer, ett närmast drömlikt foto och ett lagom tempo som tillåter suspensen att byggas upp, så får ni en uppfattning om hur helheten tar sig ut, och den är som sagt inte alls så pjåkig.

Skriven 2010-03-16

Du kanske gillar:

ÅSA-NISSE VOL. 1 & VOL. 2 – långt ifrån så dåligt som folk påstått, och de tidiga filmerna blir roligare från en film till nästa EN OFFICER OCH SPION – otroligt skicklig skildring av skandalen som hade allt DEN STORA DECKARBOXEN VOL 2 – från succéerna och det stilbildande till fiaskona i svensk (deckar)filmshistoria BATMAN & SUPERMAN ANTHOLOGY – LIMITED EDITION