Klicka på bilden, för att se hela bilden
They are back, and they can’t slow down. Visst ligger denna tagline bra i munnen, men så är det här också en riktigt stark historia. Femton år efter underskattade Mr. Moonlight (Detta album släpptes i USA redan i höstas.) återvänder AOR-giganterna till (skiv)arenan med en ny fullängdare, och helheten imponerar. Can’t Slow Down står sig faktiskt väldigt väl i jämförelse med vilket klassiskt Foreigneralbum som helst.
För en sak är säker, det vimlar verkligen av starka låtar här. Från rockers som det inledande titelspåret och Give Me A Sign, balladerna av klassiskt recept, typ In Pieces, I Can’t Give Up och I’ll Be Home Tonight samt icke minst Too Late – som inte utan anledning får mig att associera till en mildare version av sjuttiotalshiten Cold As Ice – håller bandet kvalitetsflaggan högt. Sedan får man förstås inte heller glömma When It Comes To Love. Denna urläckra mid temposång med tillhörande mördarrefräng är redan en hit på den amerikanska så kallade A/C-listan. Men tro mig, 1984 hade den förmodligen toppat den vanliga Billboardlistan.
Det är med andra ord bara att ta av sig hatten och buga för låtskrivarteamet Mick Jones, sångaren Kelly Hansen och medproducerande Marti Fredriksen, en välmeriterad herre som arbetat med bland andra Aerosmith, Def Leppard, Ozzy Osbourne och Sheryl Crow.
Men låtarna betyder förstås inte allt även om dess betydelse sällan kan överskattas. Däremot måste jag säga att sextetten verkligen låter oerhört tight och sammansvetsad. De ter sig och beter sig som ett riktigt band. Det märks att denna comeback är på allvar. I dagens Foreigner är endast grundaren och chefsdesignern Mick Jones kvar från originalsättningen, men det faktum att han började om från början inför denna comeback är förmodligen det bästa han kunde ha gjort. Jones har tagit tid på sig och byggt upp sitt livsverk igen med ett gäng väldigt duktiga och hungriga musiker, och ovannämnde Kelly Hansen är verkligen en lysande rocksångare. Jag kan faktiskt inte direkt påstå att jag saknar originalvokalisten Lou Gramm.
Skriven 2010-02-26
Du kanske gillar:
NORAH JONES : PICK ME UP OFF THE FLOOR (EMI/Blue Note) – Jones tänjer genregränserna utan att chocka fansen
O.A.R., The Mighty (Black Rock)
GONE WEST : CANYONS (Triple Tigers Records) – ett tjusigt, organiskt Fleetwood Mac som flirtar med moderna countryband, eller tvärtom
LIFEHOUSE, Almeria (Geffen/Universal)
