Klicka på bilden, för att se hela bilden
Få som flippat fram till MTV eller lyssnat på en av våra vanligaste radiokanaler på sistone lär ha kunnat undgå Ke$has Tik Tok. Låten ifråga är en megahit världen över – fyra miljoner downloads har sålts hittills – och succén fortsätter.
Nu är albumet här, och förstaplatsen på USA-listan satt förstås som smäck direkt. Liksom soundet, bör kanske tilläggas. Resten av de stötiga popkaramellerna präglas nämligen av samma lättviktselekroniska sound som förstasingeln, och det är faktiskt ingen direkt fördel. I längden ter sig ljudbilden väl enahanda och repetitiv.
Låtmaterialet är dock som sig bör hitigt så det förslår. Uppföljaren Blah, Blah, Blah följer redan sin föregångare i samma spår medan spår som tuggummipoppiga Kiss ‘N Tell och mid tempoaktiga Blind mycket väl kan bli nästa hit.
Dock måste jag säga att Ke$ha långt ifrån övertygar. Av allt att döma vill hon gärna muta in hela området där Pink, Britney Spears och Miley Cyrus huserar. I Hungover skaldar hon om att hjärtat är lika sönder som flaskorna på golvet och i Party At A Rich Dude’s House sjunger hon om att vakna upp på dess ”frontyard” dagen efter en hård festarnatt.
Dessvärre känns uppkäftigheten både påklistrad och ansträngd. Vi talar knappast om kaxigt ärlig öppenhjärtighet á la Pink här. Inte heller Billy Rays dotter behöver känna sig hotad i sitt teenybopperland. Ur mitt gubbperspektiv partajar jag ändå mycket hellre till Mileys Party In The USA än till Ke$has Kiss ‘N Tell och Your Love Is My Drug.
Som helhet är denna debut tämligen opersonlig och osjälvständig, således. Animal är en ängslig skapelse som inte vet vilket ben den ska stå på. Kanske har medverkande storfräsare som Dr. Luke, Max Martin och Benny Blanco (Katy Perry) påverkat hennes kreativitet, vissa hämmas, snarare än inspireras av stjärnglans. Fast oavsett vilket önskar jag fröken Sebert bättre lycka nästa gång.
Skriven 2010-01-22