Klicka på bilden, för att se hela bilden
Med en ny platta och två nya medlemmar är Mustasch tillbaka tyngre än någonsin.
Produktionen är på topp och det är blytungt jävlaranamma i hela plattan. Lite kul inslag av folkmusik och Kalle Moreaus fiol bryter av lite av det annars tunga soundet i Desolate . Men det fan vad det låter Metallica om det….
Dessutom har dom kostat på sig en ballad, Im Frustrated . Lite ”tändaren i luften”-varning är det men ändå en helt ok sång. Ralf är ju inte någon skönsångare precis och just i ett lugnare spår hör man bristerna. Men det kompenseras mer än väl av dom andra spåren när gitarrerna köttar på.
Fast även om det är kul att höra nya låtar med Mustasch hoppas man att en ny
Down in Black eller något som riktigt fastnar kommer farande ur högtalarna. Men tyvärr får man vänta förgäves. Mine är riktigt bra rocklåt med catchy refräng men tyvärr blir det sammanfattningsvis ändå ett medelmåttligt betyg på plattan. Det blir för mycket Black Sabbath/Metallica som drar ner betyget. Damn it´s Dark är en annan låt som höjer sig över mängden och sista spåret är ju lite kul med orkester och Bertram Selwyn som reciterar Shakespeare med en fantastiskt brittisk accent.
Mustasch är ju ett fantastiskt bra liveband och Ralfs Göteborgshumor är alltid underhållande. Det återstår se hur mycket av låtarna på den nya plattan som dom kör live eller blir det säkra kort från tidigare plattor. Men se dom live om det finns tillfälle.
Skriven 2010-01-03
