Klicka på bilden, för att se hela bilden
Neoclassisk/progressiv hårdrock kan vara en bra benämning på denna platta. Hjärnan bakom bandet är keyboardisten Rickard Andersson som släpper bandets fjärde platta . Göran Edman står för sången och har tidigare jobbat för både Yngwie Malmsteen och John Norum men hans meritlista är lång som ett ösregn. Zoltan Csörsz och Jonas Reingold med förflutet i super-ultra-progg bandet Flowerkings har varit med på tidigare plattor.
Följaktligen har den uppmärksammade läsaren vid det här laget konstaterat vad det är för musik det handlar om. Musiker-musik. Och då är det konstaterat att musikerna är ruggigt duktiga men behöver det betyda att musiken är bra. Både ja och nej….
Keyboarden dominerar (naturligtvis) och gitarristen gör så gott han kan för att spela lika fort som trummisens dubbeltramp. Den drygt 7 minuter långa introlåten Sin To Sin med sin sfäriska intro övergår snart till halvt omöjliga passager och mellan knepiga bryggor och diverse utsvävningar är det klassisk hårdrockssång och tuggande gitarr. Detta koncept upprepas i princip i alla låtarna. The Ashen Souls intro låter som Yngwie kom förbi studion och körde lite ”titta vad jag kan” grejor. Men låten innehåller även lugna partier som naturligvis abrupt bryts av med headbangarvänliga delar. Introt till Creator In Time låter som något Bach har komponerat för att sedan växla över till som något Rainbow-aktigt. Despair And Pain är en perfekt komposition om man vill öva skalor.
Och betyget då? Gillar man Yngwie/ACT/Dream Theatre och är van vid tvära kast uppskattar man plattan. Altså inget för avtrubbade skvalradiolyssnare.
Skriven 2009-01-11
