Klicka på bilden, för att se hela bilden
Melodisk symfonisk metal från Schweiz med kvinnlig sång.
Det är väldigt melodiskt och Andrea som står för sången får mig att tänka på Within Temptation och alla andra band med samma sättning. Tunga gitarrer, massor med keyboards och skönsjungande kvinnor. Det är följaktligen en tuff genre att spela i och frågan är om Lunatica tillhör dom främsta. Nej, säger jag…….
Låtarna är väldigt catchy och musiken är radiovänlig. Men lite tamt i mina öron. Jag tycker emellanåt att hennes engelska är lite sådär och det borde hon kunna jobba på. Har inte satt mig in i tidigare album så jag lägger jämförelser därhän istället ska jag försöka tycka till om några av dom 11 spåren på skivan.
Introspåret är viktigt för att fånga lyssnaren och i detta fallet får det mig att åtminstone lyssna vidare. Med ett tufft intro och lite lugn sång lyfter ”New Shores” iväg till en refräng som gärna fastnar. ”Heart of A Lion” är väldigt, väldigt långt ifrån metal. Mycket poppigare än så här kan det inte bli. Men dom försöker väl att bredda sig kan jag tänka mig. Balladen ”Winds of Heaven” låter som något som Elton John skulle kunna ha skrivit. Perfekt som sista tryckare på klassfesten. Vet inte om jag ska tycka om den patetisk eller bra….överlåter det till lyssnaren. Det är ett flertal tveksamma ballader på skivan men skivan räddas i viss mån av dom tyngre låtarna. Och duetten ”Farewell my Love” låter som en 80-tals rockballad av Tone Norum och Tommy Nilsson.
Nä, efter ett antal genomlyssningar tycker inte jag att det håller ända ut. Lunatica har säkert sin publik och det finns många fans som älskar bandet men dom kommer aldrig upp i den översta divisionen trots skickliga musiker och kluriga låtar med tvära kast och snygga arrangemang.
För mycket mesiga låtar och för lite jävlaranamma.
Skriven 2009-04-13
