Klicka på bilden, för att se hela bilden
Ja, ni läste rätt – det är P-Floyd och inte Pink Floyd som kommit till Malmö Konserthus.
Det är väl inte helt fullsatt när tributebandet, som fick ett litet genombrott Trettonhelgen 2007 då SVT visade en dokumentär och konsert från deras spelning på Dalhalla 2006. P-Floyd spelade även då Pink Floyd fick ta emot Polar Music Awards.
Ett skönt intro spelades när bandet äntrade scenen för att öppna spelningen med ”Welcome To The Machine” (Wish You Where Here) som följdes av ”Money” (The Dark Side Of The Moon). Under låten meddelade sångaren Hans Lundin att konserten spelas in för ett kommande skivsläpp samt presenterade de nya körsångerskorna. P Floyd fortsatte med ”Pigs” (Animals) och sedan var det ju dags för lite allsång under ”Another Brick In The Wall Pt II” (The Wall). Redan 1971 gjordes mastodontlåten ”Echoes” (Meddle) som bl.a. bjöd på en duell mellan gitarristen tillika kapellmästaren Jan Stumsner och en av keyboardisterna. Under ”Coming Back To Life” (The Division Bell) lägger jag märke till hur trummisen Lars Isberg sitter bakom en plexiglasvägg. Första akten avslutas med två nummer från Dark Side Of The Moon ”Brain Damage” och ”Eclipse”. Det var nu mer de grå tinningarnas afton då de ungdomar som hittat hit var de flesta i målsmans sällskap – allt för att säkra en återväxt eller…
Efter en halvtimmes paus var det så dags att återigen sättas sig ner. P-Floyd inledde akt 2 med ”Signs Of Life” (Learning To Fly) som snart övergick i den lite udda och mindre kända “Cymbaline” (More) och ”What Do You Want From Me” (The Division Bell). Sedan följde ett par av den nyligen bortgångne Richard Wrights kompositioner – ”Wearing The Inside Out” (The Division Bell), som för övrigt namngett denna turne med P-Floyd, ”The Great Gig In The Sky” och ”Time” (The Dark Side Of The Moon) där man verkligen uppskattade alla visuella effekterna som projicerades. ”Hey You” (The Wall) följdes av kvällens enda icke Pink Floyd låt nämligen ”The Tide Is Turning” från Roger Waters soloalbum ”Radio KAOS”. Akt 2 avslutades med ”Have A Cigar och ”Shine On You Crazy Diamond” från “Wish You Where Here” samt en av “The Walls” höjdpunkter “Comfortably Numb”.
Givetvis sparade P-Floyd det bästa till extra numrena “Wish You Where Here” och ”Run Like Hell” (The Wall) och så en och en halvtimme senare var allt över – att mer än tre timmar kan gå så snabbt…
Skriven 2009-02-14
