Klicka på bilden, för att se hela bilden
Tredje plattan från de svenska svartrockarna är svartare än någonsin.
Plattan och deras klädsel får mig att tänka på Blade Runner eller någon annan dyster framtidsvision. Massiva synthbakgrunder och avgrundssång a la Peter Steele och Rammsteins feta gitarriff är vad man får höra genom skivans elva spår. Laibach är ett annat band som skulle kunna vara Deathstars influenser. Eller Samael för den delen.
Men skit i influenserna, det är omöjligt att hitta på en egen genre, speciellt om man spelar goth. Deras musik bygger ju på väldigt enkla riff, lite halvpratig sång och en catchy refräng. Och det är precis vad Deathstars har lyckats med igen. Spåren är uppbyggda efter i princip samma mall med vackert synth-intro för att sen explodera i nåt som man gärna efter några lyssningar går o trallar på. Faktum är alla spåren börjar med ett synthbubbel. Vågar de inte börja en låt med en gitarr? Lite lustigt är det faktiskt.
Några av spåren som höjer sig över mängden är Blood Stained Blondes med en ruggigt efterhängsen refräng. Titelspåret Night Electric Night med överfeta körer och lika feta trummor o gitarrer går inte heller av för hackor. Som tidigare sagt så är det ett jämt album utan några direkta svagheter. Till nästa skiva bör dom kanske ta ut svängarna lite mer för att inte måla in sig med svart färg i något hörn.
Har ni hört deras tidigare alster Synthetic Generation (2004) och Termination Bliss (2006) och gillade låtarna är det bara till att köpa även denna.
Och mycket påpassligt var jag o kollade in bandet på The Tivoli i Helsingborg den 10 februari…………klart underhållande att se på live. Deathstars är verkliga gothrockposörer med sina svarta scenuniformer och vita gitarrer. Sångaren Andreas Berg tar hela tiden tillfället i akt att åma sig framför tjejerna som gör allt för att röra vid hans svettiga kropp. Halva gaget måste gå åt till köpa svart hårfärg men det kostar att se cool ut. Under den timme som konserten varar kör dom genom hitsen från dom andra två plattorn och en hel del från nya albumet. Med feta backtracks där körer och syntar ligger låter det riktigt bra. Sången når inte upp till albumkvalité men det är inte lätt att sjunga i det lägre registret och få fram det live. Publiken verkade lite svårflörtad och det var bara längst fram som det var rejält tryck. Annars var det ett bra ljud och inte överdrivet högt och det tackar vi för.
Deathstars och Sonic Syndicate är ute på en turné med Marionette som förband. Har ni möjlighet gå och se dom på KB den 14 mars. Absolut se och hörvärt.
Skriven 2009-02-11
