Klicka på bilden, för att se hela bilden
Sitter med ett promoex av Gamma Rays sjunde album så skivan är inte komplett….
Dubbelkaggesmattor och fotbollskörsrefränger kan vara bra. Men inte i detta fallet. Introspåret Solid låter som en något Accept slängt i papperskorgen och det blir inte bättre. Att döpa en låt till Heaven and Hell är rena självmordet och bevis på total idétorka. Titelspåret för albumet No World Order har i princip samma riff som Rat Bat Blue med Deep Purple.
Spår 4 på mitt promoex heter The Heart of the Unicorn och det hjälper inte att det är en ”Rough Mix”. Oavsett mixning är nog låten lika kass. Med gitarrsolon som spelas i ters-stämmor och dubbelpedal är detta fullständigt intetsägande och tämligen uttjatat. Och sången är pinsamt dålig. Nästa spår heter Damn The Machine (även detta en ”Rough Mix”) går lite långsammare men sången och refrängen är återigen a la fotbollskör. Påminner mig om någon låt med Judas Priest. Sista spåret heter Eagle och är lika tråkig som resten av plattan.
Nä gott folk, jag har lyssnat på mycket och många år på hårdrock/powermetal för att tycka att den här plattan inte tillför något i denna genre. Hade jag varit elakare hade jag kunnat skriva att någon skulle kunna rikta en Gamma Ray mot Kai Hansen som är ansvarig för detta elände.
Lägg pengarna på något bättre…….
Skriven 2009-01-07
Du kanske gillar:
DERANGED, The Redlight Murder Case (Regain Records)
JULIA MICHAELS : NOT IN CHRONOLOGICAL ORDER (Republic Records) – modernt popalbum som låter både melodierna och personlig lyrik tala
PINK FLOYD, Echoes (EMI)
METALITE : A VIRTUAL WORLD (AFM Records) – skamlöst catchy metal med popfeeling förtjänar genombrott
