Klicka på bilden, för att se hela bilden
Fint ska det vara. Ett Brus har delvis spelats in i den klassiska Hansa Tonstudio i Berlin. Dessutom gästar såväl Thåström och Nisse Hellberg som Pål Svenre på vissa utvalda ställen.
Men ärligt talat, det här är inte min kopp av te. Åtminstone inte som helhet. Den gamle Wilmer X-medlemmen Ossler med förnamnet Pelle sysslar mestadels med saker där det repetativt kantiga dominerar och sedan kryddas med småexperimentella finesser. Jag vet, det här är sådant man i egenskap av kritiker ska applådera, göra vågen för och säga hur rikligt belönad man blir om man orkar lyssna till slutet. Men vad sjutton, redan på inledande instrumentala Svinbesättningen och Ner i säcken håller jag på att få nog.
Å andra sidan är dessa spår inte direkt representativa för helheten. Tack och lov, får man väl säga. Minimalistisk instrumentalonani är bland det värsta jag vet.
Lyckligtvis tar det sig med svartsynt malande midtempo-spåret Ett slutet rum, den ännu mörkare, smått bluesiga Borra hål och sprittande Elvis på institution.
Överhuvudtaget blir man lite nog lurad av de inledande två låtarna. För som helhet är det här en spretigt malande gitarrorgie som fans av sådana tilltag lär uppskatta. Själv nöjer jag med balladen Svartare än blå, en suggestivt olycksbådande sak som gjord för en David Lynch-rulle.
Skriven 2008-10-28
Du kanske gillar:
DAN BERGLUND, Allt är idioternas fel (brus & knaster/Playground)
AVRIL LAVIGNE : LOVE SUX (DTA Records/Elektra) – gapig sång på nytt ojämnt album som går tillbaka till rötterna
HAYLEY WILLIAMS : PETALS FOR ARMOR (Atlantic) – sökande och spretig Paramoresångerska
REBA McENTIRE, Stronger than the Truth (Big Machine)
