Klicka på bilden, för att se hela bilden
Pang på rödbetan och no remorse.
Dismembers nya platta är inget för folk med dåligt hjärta. Matti vrålar på långt nere från avgrunden. Fläskiga gitarrer på detta och envist hamrande trummor gör att man sätter nästan kaffet i halsen….Jaja, vi glömmer inte bassisten. Det mullrar bra från basen med.
Öppningsspåret är naturligtvis i old-school anda och tvåtaktsbankandet är ursinningt och detta får vi höra även på resterande låtar på plattan. Men det är inte monotont bankande för det är både finess och variation på musiken. Plattans produktion är riktigt jäkla bra. Ta en rejäl lyssning i hörlurar så förstår ni vad jag menar . Hur mycket kan man stämma ner gitarrer egentligen??
Tvåtaksbankandet som är grunden för denna musikform kan verka enformig men Dismember har lärt sig att variera och överraska. Med tjugo års erfarenhet ska man väl kunna prestera något bra, och det har dom verkligen gjort. Några svaga spår kan jag faktiskt inte välja ut. Och det är ett bra betyg.
Köp skivan och headbanga tillsammans med frugan.
Skriven 2008-02-28
