Klicka på bilden, för att se hela bilden
Grabbarna har jobbat snabbt. Bara ett drygt år har förflutit sedan debuten såg dagens ljus. Och inte mig emot. Är oftast lättflirtad när det gäller den här typen av positiv poppunk utan krusiduller. Fast det är lika bra att säga det på en gång; bandet lär knappast värva några nya fans. Det här bandet gör sitt bästa för att platsa i samma liga som de mest uppenbara amerikanska förebilderna, och det klarar de oftast bättre än förväntat.
Som sig bör skulle i stort sett varenda spår kunna släppas som singel. Rejected All Along, Run And Hide och Count Me Out är till exempel typiska up tempodängor med sing alongpotential av den typ man fann i mängder på debuten Sevenhundred Sundays.
Men här finna också exempel på lugnare saker, typ mid tempoorienterade Hold On och renodlade balladen Waiting. Tänk Simple Plans Untitled, så förstår ni hur det låter. Sell out ylar säkert de bokstavstrogna punkfansen, men poängen med Neverstore är att de aldrig varit hardcore, vilket i sin tur självklart betyder att de heller inte kan sälja sig även om de velat.
Skriven 2008-02-21
