Klicka på bilden, för att se hela bilden
Paolo Nutini, James Morrison och nu Jamie Scott. Det börjar bli trångt i den fålla där engelska blekfisar mixar soul och singer/songwriting. Lägg därtill att amerikanerna har de aningen mer rytmiska gossarna Daniel Powter och Gavin DeGraw samt arenagiganterna i Maroon 5, så förstår alla säkert att gammal soul är lika hett som exploaterat just nu.
Fast ska sanningen fram är Jamie Scott trots allt i lite högre utsträckning singer/songwriter, snarare än soulgosse. Den luftiga ljudbilden är nämligen uppbyggd av akustiska gitarrer, piano, diskreta trummor och inte så mycket mer.
Röstmässigt skulle tjugofemåringen dock nästan kunna vara son till Stevie Wonder. Åtminstone tidvis. Lyssna till exempel på fina When Will I See Your Face Again – redan en hit hemma i England – så förstår ni säkert vad jag menar.
Som helhet är det här en såväl skön som lovande debut. Redan efter ett par lyssningar är man fast. Låtarna växer och berör. Fast inte på det där ångestframkallande sättet som vissa gjort till en plågsam konst. Aningen lättviktigt, skulle nog kverulanten säga. Annars är melankoliskt livsbejakande nog den bästa benämningen för Scotts alster om jag nu tvingas precisera mig.
Skriven 2007-11-15
