Klicka på bilden, för att se hela bilden
Huruvida titeln refererar till det kaotiska privata tillståndet för Brittan att göra ska vi låta vara osagt, men oavsett vilket får man nog säga att hennes låtmaterial skriker just blackout lång väg. Hiten Gimme More kan väl duga som måttlig radioplåga, men som ursäkt för ett helt album är det här synnerligen mediokert för att uttrycka det milt.
Stilmässigt fortsätter den före detta(?) tonårsidolen att utforska dansanta, funky tongångar med electro-orienterade ljudbilder i centrum. Men Toxic var ju stark, tänker du kanske så vad är problemet. Well, framförallt lider Blackout en skriande brist på låtar värda namnet. Sedan får jag nog säga att hela projektet andas tröttsam trendängslan lång väg. Sångerskan vill så gärna hänga med, men det här ter sig mest som ett ofärdigt famlande efter musikalisk identitet mellan allt partajande och äktenskapliga bryderier.
För egen del önskar jag inget hellre än att Britney ringer upp Max Martin och alla de andra från det upplösta Cheirongänget och ber dem producera något som minner om fornstora (pop)dar. Det behövs efter denna oinspirerade resa ut i det träsk som stavas umbärligt med stort U.
Skriven 2007-11-05
