Klicka på bilden, för att se hela bilden
Chris Rice har tydligen en relativt stor bas av fans hemma i USA och detta matchas av en rätt imponerande produktivitet, detta alster är hans nionde på bara elva år. Själv har jag dock inte hört någon av hans tidigare skivor, men James Taylor verkar vara en vanligt förekommande beröringspunkt när det ska jämföras med andra artister.
Fast i dessa dagar är denna association inte helt relevant. Denne folky singer/songwriter utgör förstås alltjämt en väsentlig del, men på What A Heart Is Beating For finns även en soulig touch som får en att tänka på andra ”honkies” med böjelser för svart musik, typ utskällda nykomlingarna Daniel Powter och Gavin DeGraw. Rice är dock betydligt med laidback och fast i singer/songwriter-genren än dessa unga kollegor. Och det är naturligtvis inget fel i det. Däremot vägrar detta att sätta sig hos mig. Visst finns kvaliteterna där, men Rice känns faktiskt lite färglös. Allt ter sig förvisso sympatiskt och låtmaterialet är inte oävet, men himlen skälver knappast när sångerna ljuder ut ur högtalarna. Fast det ska förstås villigt erkännas att den jazziga Pardon My Dust faktiskt svänger rätt bra.
Skriven 2007-10-23
