Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Scott Hicks
I rollerna: Catherine Zeta-Jones, Aaron Eckhart, Abigail Breslin, Patricia Clarkson
BETYG: TRE
PREMIÄR: 2007-09-14
En film som likt en maträtt kan sväljas lätt och ge en behaglig bukfylla, eller, om man är på magsurt humör, komma upp lika fort som man tuggat den i sig.
Usch, sådana här beslut är alltid så jävla tråkiga att ta och dessutom till och med lite svåra. Alla dessa filmer som är ovärdiga att suga så pass mycket must ur recensenten ifråga, d.v.s. ingen mindre än skrivaren av dessa rader, som de faktiskt gör. Vi talar om analys! Vi talar om feelgood-filmer med substans i stort sett noll och ändå ska man tänka till och överlämna ett genomarbetat omdöme om ett verk som det är så lätt att totalsåga, men samtidigt, om man är på ett godhjärtat humör (vilket man väl alltid bör vara), mena att sånt här kan väl vara trevlig verklighetsflykt en kulen höstkväll eller bakfull söndag, för att inte tala om första dejten med påföljande middag.
Kärlek på menyn bygger tydligen på tysk förlaga men smakar som sagt standardmall så det stänker om det.
Oscarnominerade Scott Hicks (Shine) står för regin men det märks inte. Sådana här komedier kan vilken Hollywoodregissör som helst sno ihop i sömnen. Receptet är urgammalt och lättlagat.
I huvudrollen finner vi Catherine Zeta-Jones, som definitivt inte är någon av världens bästa aktriser, men äger, förutom sitt vackra yttre, någon slags avväpnande, lågmäld charm. Och visst kan man köpa henne som den perfektionistiska kökschefen som lever för sitt jobb och enbart sitt jobb. Ja, ända tills Aaron Eckhart då dyker upp som ny kock på lyxrestaurangen med sin buspojkecharm och italienfixering. När det hela sedan kryddas med att Zeta-Jones ”ärver” en nioårig systerdotter (Abigail Breslin från Little Miss Sunshine) börjar det klia ordentligt i kräkreflexerna. Men trots att skapelsen är otroligt förutsägbar och klart för lång, ror man på något mystiskt sätt ändå projektet i land, även i en gammal cynikers ögon.
Betyget blir med andra ord ett småfegt mittemellan. Takeaway it or leave, jag skiter faktiskt i vilket!
Skriven 2007-09-14
