PETTER talar ut om allt

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Efter två plattor, fyra Grammisar och över 170 000 sålda ex är Petter aktuell med sitt tredje album “Petter”. Daniel Atterbom pratade med Petter om hur man övervinner och använder sina handikapp.

– Du är i likhet med mig dyslektiker. När insåg du det?

– När jag började på gymnasiet, men jag gjorde ingenting åt det förrän jag gick på Komvux. Det var pinsamt på gymnasiet och man ville ju vara som alla andra och inte springa till stödtanten. Det var skitjobbigt. Jag hade svårt att komma igång med att läsa böcker, men det funkar. Det är bara att läsa.

– Fick du någon hjälp när du var yngre?

– Ja, jag fick hjälp om jag ville. Men när man är 13-15 år är man omogen. Det är bara att hålla god min, för det är jobbigt att ta itu med det. När jag pluggade på Komvux hade jag studielån, jag hade jobbat i restaurangsvängen ett tag, och då tog jag tag i det ordentligt. Jag skärpte mig och började läsa böcker, vilket bidrog till att jag började rappa på svenska.

– Vad läste du för böcker?

– “Sagan om ringen” av J.R.R. Tolkien, “Narnia”-böckerna av C. S. Lewis, “Dvärgen” av Pär Lagerkvist – det är den bok som jag brukar nämna som favoritbok. Jag spelade mycket rollspel tidigare. Jag bodde tidigare med Peewee och han hatar fantasyfilmer, han ville bara se samhällstillvänd film eller maffiafilmer, vilket jag inte heller gillar. Jag är tvärtom, som gillar fantasyfilm och filmer om grabbarna i ‘hoodet. “Willow” var en av de filmer vi bråkade om. Han tyckte att den var skit, jag som är intresserad av genren tycker att den är kul.

– Jag har en teori: vi som är dyslektiker har större fantasi, för att våra läsupplevelser gör att vi dagligen ställs mot det absurda.

– Jag tror att det stämmer. I mina texter kastar jag inte om bokstäver, jag glömmer bort hela ord. Det med fantasin stämmer bra. Jag hade en vild fantasi som liten. Jag både läste och såg såväl “Narnia” som “Sagan om ringen” på teatern. Jag var fullkomligt tagen av den världen, det gjorde ont i hela kroppen.

– Har du sett “Shadowlands” med Anthony Hopkins som C. S. Lewis?

– Nej.

– Synd. Det finns en fantastisk scen där C. S. Lewis förklarar att det bara är en vanlig garderob, inte en port mot en annan värld.

– Är du fascinerad av andra världskriget också?

– Ja, jag har läst hyllmeter och pluggade lite historia på universitetet.

– Jag ser andra världskriget som en kamp mellan de onda och de goda. Det är likadant med lejonet Aslan i “Narnia”. “Star Wars” är definitivt inspirerad av “Narnia”.

– Och av amerikanska serietidningsserier.

– Jag läste att George Lucas gjorde “Star Wars” eftersom han inte fick göra “Sagan om ringen”. Jag hade “Star Wars”-leksaker.

– Jag hade små soldater från Airfix.

– Visst, jag har sparat mina leksaker, det är grymt att ta fram dem om 15 år.

– Vilka är dina bästa tips att tackla problemet med dyslexi?

– Det bästa är att inte skämmas för det. Vi dyslektiker finns, vi är inte ensamma. Vi är en minoritet, men vi är några stycken som jobbar som artister. Jag läser varje dag e-post, böcker, texter, intervjuer – allt som kommer i min väg. Man måste våga erkänna det för sig själv och ta tag i det. Man är varken ointelligent eller dum i huvudet. Om man vågar erkänna det och får hjälp, kan man styra sig själv genom att läsa böcker. Det är roligt att skriva. Jag möter många journalister som i likhet med dig är dyslektiker. Det är mäktigt, stavningsprogrammen hjälper ju inte om man tappar bort ord.

– Jag tycker om att läsa om böcker för att de känns som gamla vänner. Gör du likadant?

– Ja, några gånger, men jag gillar att se om filmer. Jag är inne på att avverka saker, ju mer jag läser, desto bättre mår jag. Jag får en adrenalinklick av att ha skrivit en bra låt, ungefär som när du lämnar en bra artikel till en redaktör. Jag är lite militärisk när jag avverkar saker. Man får mycket gjort (skratt). Min karriär bygger på att jag gör saker, det är därför som jag jobbar med musik.

– Avverkar du människor också?

– Nej, det är jag försiktig med. De upptar ett annat rum i min hjärna. Jag håller ihop med några få vänner som jag är tajt med, människor som jag litar på.

– Det förstår jag, så är jag också.

– Du bor på Österlen, vet jag. Hur är det att flytta från Stockholm?

– Det är ett annat tempo. Jag bor i skogen med fru och sex hundar. Livet centrerar sig kring arbetet och hundarna på ett annat sätt. Om man överlever att det är mörkt under vintern är det inga problem. Vi går ut med hundarna med pannlampor. Funderar du på att lämna Stockholm?

– Större delen av “Petter” är skriven på Koster. Jag brukar skriva mina låtar i kök. Jag går omkring och gestikulerar. Det är något med diskbänkar som är inspirerande. Jag har skrivit alla tre plattorna i tre olika kök. Robyn och jag skrev vår låt i hennes kök. Vi sjöng båda två.

– Skulle du kunna flytta till Koster?

– Frågan är om jag skulle stå ut året runt. Ibland tror jag att jag skulle kunna det, men ibland vill jag känna pulsen. Mörkret skulle jag inte ha något emot. Jag är lite kluven, ibland är jag social, ibland inte. Jag går snabbt från 0 till 100. Jag har ingen aning om ifall jag skulle trivas utanför storstan. Jag arbetar sinnessjukt bra. Det enda jag gjorde på Västkusten var att jobba hela dagarna.

– Hur var det att spela in med RZA från Wu Tang Clan?

– Jättemäktigt. Jag var skitnervös i studion. Här var jag med en kille som jag har idoliserat sedan jag var en 18-19 år. Plötsligt står jag i ett mickrum och han sitter ute i kontrollrummet. Han hade fått texten översatt till engelska och han kommer med synpunkter: lägg lite mer punch där. Han är med på telefon på “Petter” och jag ligger med på hans skiva som kommer snart.

– Berätta om sommarens stora hiphopturné Babylon By Bus.

– En hiphopturné med Luger och Pange Öberg, en Kalasturné fast med hiphop.

– Ni tog namnet från en av Bob Marleys liveplattor. Varför?

– Det var Pange Öbergs idé, en cool grej.

– Det kändes väl skönt att få LO:s kulturstipendium?

– Ja, faktiskt, jag hämtade det idag. Jag är smickrad som fan. Jag fick det för att jag har varit ute i 30 skolor och pratat om dyslexi. I Rosengård, runt Göteborg och Stockholm – olika ställen. Det är kul att träffa ungdomar. Visst ställer de frågor som “när kommer nästa skiva”, men vi pratar om annat också. Lärarna brukar ringa och fråga efter böcker som jag gillar. Det är lite speciellt att jag personligen får en chans att påverka eftersom de ser upp till mig. Alla är inte fans, men även de andra ställer frågor. Vi snackar om allt möjligt.

– Du debuterade 1998 med det kritikerrosade albumet “Mitt sjätte sinne”. Vad tycker du om den plattan idag?

– Jag vet inte, den speglar stämningen då. Jag har svårt att lyssna på den idag. Den är ett mood, men jag lyssnade nyligen på den för första gången på två års tid. Jag var smålullig på öl, och då tyckte jag att den var bra. Det är ärliga grejor som jag kunde gjort bättre. Men jag är nöjd med skivan. “Mitt sjätte sinne” är en del av utvecklingsfasen. Jag är en mer fulländad artist idag. Folk har fått vara med under min utveckling eftersom jag släppte den plattan som debuten. Det är som om man kunnat följa Madonna under knappt 20 år då hon har ändrat stil – det är inte alla artister som är exempel på att de utvecklas som artister. Jag kommer alltid att låta Petter, men nu är jag en bättre Petter.

– “Mitt sjätte sinne” belönades med tre Grammisar (Årets nykomling, Årets text och Årets manliga artist) och sålde i cirka 70 000 exemplar. Det var stort.

– Det var stort. Vi trodde att den skulle sälja i 5.000 ex, och brydde oss inte så mycket. Grammisnomineringarna kom som en chock. Det är stort på det sättet att det är en stark debut. Det är en framgång på det sättet, inte bara för mig utan för svensk hiphop. Jag har gjort allt som en pop- eller rapartist drömmer om. Låten “Veteran” på “Petter” handlar om det, inte för att jag är en veteran på det sättet, Latin Kings har hållit på längre, men jag har gått igenom det, både fördelarna och en stor jävla baksida.

– Är baksidan värd priset?

– Det beror på hur gärna man vill ha priset. Priset för mig är kicken att göra låtar och få komma in i studion. Mitt pris är värt det, ja, men visst har jag tvivlat mitt under min karriär. Ibland tänker jag: “Nu klipper jag alla band och flyttar till landet”, lite som du har gjort.

– Med hjälp av Internet och e-post är det lättare att hålla kontakt.

– Folk e-postar mycket numera, jag tror att folk umgås mindre med varandra nu.

– Antagligen, tid är en bristvara. Året därpå kom uppföljaren “Bananrepubliken”, som gav dig ännu en Grammis (Årets manliga artist) och sålde närmare 100 000 exemplar.

– “Bananrepubliken” var ett snabbare och mer dansorienterat album än första plattan, som var mörkare och djupt personlig. Plattorna visar helt olika sidor av mig och jag är fortfarande jävligt nöjd med båda två.

– Inför nya plattan “Petter” har du lyssnat mer på soul. Vilka plattor kan du rekommendera?

– Nej, inte soulmusik. Med mera soul menar jag själen. Personligen hade jag nog mindre själ tidigare, nu är det mer sång och melodier. Vid 27 års ålder är jag lite mera mogen än för två år sedan. Det är en skillnad mellan att vara 25 och 27 år. Jag har nog gått miste om många och kört Formel ett i åtta år, sedan jag var 22-23 år och fick mitt professionella skivkontrakt. Jag kommer nog att ha världens 30-årskris. Då kommer jag att känna: “Shit, vad hände med den här tiden?” Det går fort allting, det är viktigt att stanna upp och tänka efter: Är det kul? Och inte bara uppfylla andras krav, vare sig det är skivbolagets förväntningar eller folks förväntningar på mig. Nu vill jag vara mig själv god nog och få tid att leka lite. Nu har jag mer tid att göra roliga grejor. Jag prövade paintball i veckan, det hade jag aldrig tid med förut. Att läsa en bok eller vandra i naturen eller bara vara hemma och städa. Det gäller att ha kvalitetstid. Om man skulle röntga min kropp skulle den se ut som Autobahn.

– Hur menar du då?

– Jag har slitit hårt, det gör ont i kroppen, men jag känner hur mycket min kropp pallar. Det framgår av “Petter”.

– Något som jag saknar är just texterna till dina låtar.

– Tanken är att jag ska ge ut texterna i bokform. Jag vill släppa ett alster där texterna till skivorna illustreras, hur de kom till, hur låtarna producerats och vilka gästartister som medverkar och varför. Du är faktiskt den första jag berättar det för. Jag väntar på att ett förlag ska återkomma.

– Det vore bra, eftersom du är en viktig förebild som övervunnit ditt handikapp.

– Om man har något att säga till om, kan man bidra till att skivbolag ger folk ska man utnyttja det. Sedan gäller det att använda det på rätt sätt. Det finns folk som utövar negativ påverkan utan en bra moral. Det är jätteviktigt för mig.

– Du jobbar gärna med andra artister – Robyn, Eye ‘n’ I och PeeWee, och nya röster som Spotrunnaz, Supreme, Nougie Jadama och PST/Q. Du verkar gilla att samarbeta.

– Jag gillar att samarbeta, både med nya människor och med gamla sparringpartners. Det är kul att prova på nya människor, det finns säkert ytterligare en 20 stycken jag skulle älska att göra låtar med. Det krävs bara två rappare i studion. Om Ulf Lundell och Lisa Nilsson skulle göra en duett skulle det bli ett jäkla dealande.

– Hur viktiga är producenterna?

– Jätteviktiga. Gillar jag inte dem på ett personligt plan funkar det inte. Det går inte att ha en dålig vibe när jag exponerar mitt privata liv. Pressen finns ju där, man ska inte ha ett bra liv om man säljer som jag gör. Producenter ska göra så att jag känner mig trygg med dem. Om de är ärliga kritiserar de mig, vilket jag respekterar, och det tar lång tid att bygga upp en sådan relation.

– Jag är ingen stor fan av hiphop, men “Petter” växer för varje lyssning.

– Kul. Skönt att höra.

– Jag märkte att jag satt där och gungade med medan jag jobbade. Annars lyssnar jag mest på äldre musik. Kjell Alinge brukar reta mig för det.

– Jag dömer ibland ut grejer innan jag kollat in dem. Sleepy brukar säga att jag alltid är sen som upptäcker en låt fyra månader efter alla andra. Jag går inte ut så mycket. Ibland råkar jag höra något i bilen eller på stereon av misstag och tänker: “Fan, det här var ju bra.”

– Jag gillar ofta band efter att de har lagt av. Därför var det kul att upptäcka dig. “Petter” börjar med ett intro, en sorts ouvertyr, där Robyn medverkar.

– Jag ville ha ett intro till skivan och då var Robyn ett självklart val, hon är en kompis och sjunger bäst. Jag gjorde vad vi hiphopare kallar en “big-up”, en hyllning till mig och en uppmaning att alla kan lyssna på mig, vare sig de jobbar 9-5 eller är gula eller blå – hela Sverige kan lyssna på “Petter”. Vi försöker göra texten lite hård.

– Singeln “Tar det tillbaka” har redan hörts på radio. Varför blev det spåret förstasingel?

– Det är vad jag kallar för en skåpställare, den berättar läget. Jämför den med “Vinden har vänt” 1998 och “Saker & Ting” 1999. Lyssna på de tre låtarna, de är lägesrapporter. “Tar det tillbaka” syftar inte på en comeback, jag tar inte tillbaka någon skivförsäljning eller så. Det är en skön vibe, jag gör en skiva som den ska låta. Det är en frågeställning, den föregriper alla frågor som kommer.

– “Lägg av” uppvisar en stark grupptillhörighet. Har du respekt för personer som inte gillar genren?

– Ja, om de säger att de inte gillar den på ett värdigt sätt och inte att “prata i takt kan vem som helst”. Pappa, som tidigare inte gillade genren, har börjat gilla den. Jag gillar det monotona dunket, det är charmen med hiphop att det monumentala svänget finns i orden.

– Hur mycket verklighet ligger bakom “Pissar på dig”?

– Det finns 150 procent verklighet bakom varje låt. Real shit (skratt). Det är skillnaden mellan rap och poplåtar om kärlek. Fast rösten på telefonsvararen har en god vän iscensatt.

– “Det är dags för hela landet att vakna” lyder en strof i “Dags”. Hur skulle du vilja väcka Sverige?

– Genom jävligt bra turnéshower med Eye ‘n’ I och DJ Sleepy. “Dags” berättar om en hunger efter att turnera igen, vi river av gamla citat i texten.

– Känner du någon som lever det lyxliv du beskriver i “Sluttjafsat”?

– Nej, det gör jag inte, men det är som jag säger i texten. Det är roligt, jag skrev “Sluttjafsat”, “Tar det tillbaka” och “Lägg av” under samma månad. De blir som en följetong som angriper temat från olika håll. Eminem rappar i en fem-sex låtar om att folk inte förstår att han inte menar allvar när han säger att han vill döda sin mamma. Det är inte okej, men pojkband kan göra kärlekslåtar i det oändliga. “Sluttjafsat” beskriver hur jag ändå var glad för allting som jag har fått. Jag hänger runt med dem som betyder nåt. Andra versen på den låten är en av mina ärligaste. svensk hiphop av idag måste hålla ihop, det är vi mot dem. Ändå finns det folk som verkar tro att jorden är platt.

– “Över nu” är en tänkvärd skildring av en familj där man kommit ifrån varandra.

– Men jag vill inte utveckla det mer (skratt).

– Och sedan har vi “Rock On” som är en hyllning till njutningen, inte sant?

– Det är bara rent mungaga från mig. Jag säger vad jag tycker om och vad jag gör. Det är en text som är kul att köra live, vissa tycker att den är bra, vissa tycker att den är så där. Roligt att ingen är likgiltig – de flesta gillar den. Många låtar spelades in för “Petter” och många låtar har lagts på hyllan. Jag känner mig självsäker, det är en bra platta.

– Är det fortfarande lika kul att festa som i “Va é på g?”

– Ja, det är det, men jag gör det mindre och mindre hela tiden.

– I “Ey Yo” berättar du om saker “som kan göra dig lack”. Vad gör dig irriterad?

– Svartsjuka och att folk har svårt att säga att något är bra, folk som inte kan bjuda på sig själva.

– I “Samma, samma” berättar du om en person som förstod dig. Vem är det?

– Stockholm.

– Då har jag missförstått.

– Det är du-text. Tidigare, innan jag hade ett skivkontrakt, promenerade jag gärna i Stockholm med freestyle på nätterna, även fredagar och lördagar. Det är hela stan, husen, fasaderna och det vackra som jag hyllar.

– Stockholm är en oerhört vacker stad.

– Det är en fantastisk stad.

– “Anekdoter” handlar om scenskräck – drabbas du av det?

– Den texten berättar om en rolig grej. Jag var inbokad på en privat fest för P3. Jag uppträdde något förfriskad och fick bara ihop två rader. Rappare tappar ibland bort texten på scen. Det är lite jobbigt att hålla i en mick inför 10 000 och inte komma ihåg texten. Fast där här gången på P3 var det bara 200 pers.

– Ulf Lundell hade texterna i en pärm när jag såg honom på “Öppna landskap”-turnén.

– Det skulle jag inte kunna, rappare bankar in texterna i huvudet, vi kan memorera hela böcker innan vi går in på scenen.

– Vem är “En sonett till dig” tillägnad?

– De personer som kan kan relatera till att man jobbar mycket och respekterar ditt privatliv.

– Sista spåret heter “Nya stilen”. Förebådar det en ny fas i din artistiska utveckling?

– Nej, det var den första låten som jag skrev. En cool refräng och rap där Eye ‘n’ I och jag skuggboxas. Det är ingen ny stil i beaten, den bara låter fräscht.

– Tror du på Gud?

– Nej. Men jag gillar att gå i kyrkan. Det finns en otrolig sakral stämning i en kyrka en novembermorgon då man lyssnar på en kör – mäktigt. Jag tycker om att titta på väggmålningar, speciellt i en kyrka som jag gått i under många år, man upptäcker hela tiden nya saker. Det är en tradition från pappa, som är arkitekt. Jag flög första gången när jag var 17 år, när jag var liten bilade vi i Italien och jag har sett varenda katedral, så jag kom tidigt i kontakt med kyrkor. De sätter fart på fantasin.

– Jag såg ett TV-inslag om en kille som samlade på damm från berömda kyrkor. Samlar du på något?.

– Det enda jag samlar på är skivor, vinylskivor. Hiphopare använder dem och de kommer alltid att finnas. Det är likadant med Mac-datorer, så länge den grafiska branschen och journalister använder dem kommer de att finnas.

– Till sist: Finns det någon fråga som du alltid velat att någon skulle ställa men ingen har ställt?

– Inget som jag kommer på på rak arm. Det finns hundra miljoner frågor, egentligen. Det är sällan jag får frågor om texterna. Expressen gjorde det nyligen, vilket förvånade mig. Journalister är mera intresserade av annat, och texterna på den första skivan passerade förbi lite obemärkt och då saknade jag de frågorna jättemycket.

Diskografi Petter:

Album:
“Petter” 2001 (Bananrepubliken)
“Bananrepubliken” 1999 (Ricochet)
“Mitt sjätte sinne” 1998 (Ricochet)

Singlar:
“Tar det tillbaka” 2001 (Bananrepubliken)
“Rulla med oss” 2000 (Bananrebubliken)
“Så klart!” 2000 (Bananrepubliken)
“Saker & Ting” 1999 (Ricochet)
“Mikrofonkåt” 1998 (Ricochet)
“Du vet att jag gråter” (feat. Kaah) 1998 (Ricochet)
“Vinden har vänt” 1998 (Ricochet)

Daniel Atterbom
skriven 2001-00-00