Klicka på bilden, för att se hela bilden
RBD har sålt åtta miljoner plattor på tre år och är därmed en av latinovärldens populäraste grupper just nu. Men dom är samtidigt en perfekt måltavla för alla som är ute efter att slakta konstruerade konstellationer. Bara det faktum att vi talar om sex visuellt tilltalande ungdomar i den tidiga tjugoårsåldern gör såklart projektet suspekt, men om man sedan kompletterar med att berätta att de började karriären i en populär TV-såpa hemma i Mexiko blir bilden av produkt fullständig.
Fast man kan förstås också välja att ta gruppens alster för vad det är, och då blir det genast roligare. Visst är det hela smått plastigt och sångsamlingen är förstås lättviktig som sjutton. Dessutom är ingen i gruppen någon direkt lysande sångare för uttrycka det lite diplomatiskt. Men ändå, överlag är det här både catchy, snyggt producerat och hyfsat varierat inom sin genre. Och hitpotentialen är förstås stor. Inledande Tal vez despues är till exempel trallig latinopop à la en tidig Ricky Martin, Algun dia näpen balladschlager och titelspåret framstår som Backstreet Boys på up tempohumör med kvinnlig krydda.
Inte för att jag är överdrivet förtjust i uttrycket guilty pleasures – det har något distanserat ursäktande över sig som jag skyr. Men om man nu inte vågar erkänna att de musikaliska lustarna är politiskt inkorrekta passar det utmärkt att ta till som alibi i det här fallet.
Skriven 2006-01-11
