Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Fritt efter William Shakespeare
Översättning: Britt G Hallqvist
Regi: Ensemble och Stefan Ridell
Medverkande: Lasse Beischer, Josefin Andersson och Per Sörberg.
Spelas på Teater 23 tom 18 december
Därefter Södra Teatern i Stockholm fram till 30 december
Shakespeares klassiker som upptågsrik clownföreställning
Jag gjorde det ödestigra misstaget att sätta mig på första raden i en clownföreställning. Jag borde ha vetat bättre än så. Innan föreställningen var till ända hade jag både gäckats, rosats, tvingats sjunga samt upplockad på scen beordrats göra tio armhävningar inför den nykrönte Kung Macbeth. Således allt annat än en vanlig dag på jobbet Men å andra sidan så var denna tappning av Macbeth allt annat än en traditionell och plikttrogen uppsättning.
Ja, upptågen var många, skratten långa och tempot högt denna afton. Och någonstans i denna saliga eufori av briljant improvisation kämpade historien om Macbeth tappert med att bli berättad. Detta lyckades till slut, även om det tog sina tre och en halvtimme. Det konststycket kräver onekligen sin clown!
123 Schtunk består av Josefin Andersson, Lasse Beischer och Per Sörman, och gruppen förvaltar väl den gamla Commedia Delárte traditionen. Extra hörsamma har de genom åren varit för de karaktärer och strukturer som i Shakespeares dramer påminner om Italiens komedier och Commedia Delártens typgalleri.
Shakespeares Macbeth är den välkända historien om häxors siande, maktkamp, skuld, hämnd och givetvis ond bråd död. Teater 123 Schtunks uppsättning rymmer dock mer än så. I likhet med de föregående produktionerna Hamlet, Romeo och Julia samt Henrik XIV, improviseras det friskt mellan de stolpar på vilka föreställningen vilar.
– Oj, det verkar blir en väldigt lång pjäs ikväll, utbrister Per Sörberg då han efter ett av de många och långa hejdlöst roliga improviserade numren, tappat såväl röd tråd som sin roll. För åttonde gången tvingas han till publikens stora förtjusning nyttja sufflören, för att åter vända Shakespeares skuta på rätt köl för åtminstone en stund.
Dagsaktuella händelser, publiken och felsägningar utgör en effektiv och rik grogrund för nya upptåg, nya nystan att lika frenetiskt som framgångsrikt dra i. Ofta leder det till nya infallsvinklar, nya upptåg, och vips känns Macbeth åter långt, långt borta. Ständigt närvarande är dock, förutom skrattet, de skotskrutiga kiltarna och de obligatoriska röda näsorna.
Just närvaron i nuet, den avundsvärda hörsamheten för varandras minsta vink, och inte minst för publiken, bidrar i hög grad till att skapa den intensitet genom vilken tiden bara flyger iväg. Som publik gives man varken utrymme eller skäl att slumra till, eller att låta tanken ens för en sekund sväva iväg och upptas av vardagens möjligen betungande förpliktelser.
Det är uppslukande verklighetsflykt av högsta klass. En magnifik uppvisning i improvisationskonst från den högre skolan, och detta utan att samtidigt skända Shakespeare eller tappa de mest kända citaten.
Jag har genom åren sett ett otal tappningar av denna en av Shakespeares mest berömda dramer. Förutom Husvagnsteaterns mäktiga iscensättning inne på Malmöhus borggård för 10– 12 år sedan, finns endast hopblandade fragment kvar av det stora flertalet av uppsättningarna.
Jag kommer dock aldrig att glömma 123 Schtunks uppsättning som både är den längsta och den kortaste jag sett, åtminstone den roligaste och med all säkerhet, tack vare mina armhävningar, den mest ansträngande.
skriven 2005-12-15
