Klicka på bilden, för att se hela bilden
Livet är fullt av mysterier. För att inte tala om sådana som har med comebackande artister att göra. Och vet ni vad; jag gillar det ofta Nu tycks förstås många tro att fenomenet enbart har med girighet att göra Cynikerna vill ha enkla svar, som bekant. Avundsjuka och jante styr argumenteringen. Men jag vägrar köpa sådana förklaringar. Visst money talks, men det här handlar garanterat i lika stor utsträckning om saknad och längtan. Saknaden över att inte stå i rampljuset och en längtan efter att ha lika kul som då det begav sig. Att inte få ta emot publikens kärlek längre kan säkert få vilken ytligt sett hårdhudad rockstjärna som helst att deppa ihop.
I vilket fall som helst drogs trenden med återföreningar igång på allvar någon gång i början på nittiotalet. Därefter har fenomenet aldrig avstannat. Nu senast har Eurythmics åkt Europa runt och gjort tv-shower i samband med releasen av sin nya samlingsplatta och en turné som rimligtvis bör aviseras i början på nästa år. Och bli inte förvånade om det så småningom blir ett helt nytt album också.
Något nytt album lär inte ett av mina all-time-favouriteband Eagles få till. Ända sedan liveåterkomsten 1994 har skåpmaten packats om i olika skepnader vid olika tillfällen utan att särskilt mycket nytt åstadkommits. Det är synd och skam minst sagt att gubbsen inte kunnat ta sig samman. Och nu lär gruppen bokstavligt talat sjunga på sista versen. Farewell I heter den kommande turnén som når Tyskland i maj, juni nästa år. Närmast för oss svenskar är Color Line Arena i Hamburg den 3 juni.
Än mer aktuella är Inxs. Få trodde väl att australierna skulle orka resa sig efter karismatiske sångaren Michael Hutchences dödligt misslyckade sexlekar på ett hotellrum för åtta år sedan. Men nu har sextetten kommit tillbaka på allvar igen, och det kan de kan tacka en dokusåpa för. Föga trovärdigt, knorrar de renläriga. Men som gitarristen Tim Farriss säger “Vi uppnådde allt vi ville med showen: vi hittade en ny sångare, fick någon att betala medan vi letade och fick lön under tiden”. Och det är ju så sant som det är sagt. Men skivan då? Well, Switch är titeln på det nya klart godkända verket – som faktiskt producerats av Robbie Williams kickade låtskrivare Guy Chambers. Fast det finns förstås bara att få tag på via import än så länge.
Så över till Rockbjörnen, musikpriset som avsändaren Aftonbladet själv ogenerat kallar landets finaste. Läsarna bestämmer här som bekant, men de tvärsäkert besservisseraktiga recensenterna själva gör vad de kan för att påverka läsekretsen att välja “rätt”. Förra året misslyckades detta lyckligtvis kapitalt när Maroon 5 och Anastacia tog hem storslam. Gissa om jag gottade mig. Den här gången kan vi nog alla vara överens om att Coldplay regerar på den utländska fronten. Men årets nagel i ögat på ovannämnda skribenter skulle kunna lystra till namnet Kelly Clarkson. Därför hoppas jag självklart att hon vinner i kategorin årets utländska låt med suveräna popdängan Behind These Hazel Eyes. Även om James Blunts underbart nakna Beautifulballad inte vore helt fel heller. Sedan vore det en välsignelse om den notoriskt uppskrivne Håkan blev utan pris också. Därefter unnar jag gärna grabben en lååååång pappaledighet utan sång(försök) på schemat.
Men nu är det jul igen och då ska vi vara snälla. Åtminstone mot dom som inte tar sig rätten att sno musik illegalt på nätet. Därför försöker jag så gott det nu går att skapa lite harmoni i den dagliga stressen med lite julmusik. Förra årets Chris Isaakplatta är alltjämt en given favorit, men några nya alster har trots allt ramlat in i brevinkastet och pockat på uppmärksamheten. Diana Kralls oftast big bandsvängiga Christmas Songs är som gjord för det vuxet sofistikerade glöggpartyt medan rutinerade tjejkvartetten Point Of Grace kan skryta med både ett oväntat jazzigt sound, generöst glassigt bjällerklang, de sedvanligt smaskiga balladarna och fantastisk stämsång. Jag vågar dock garantera att den julskiva som säljer bäst i helgen är Jill Johnsons countrypoporienterade julsånger från Nashville. Och varför inte, tjejen går från klarhet till klarhet bort från svensktoppsoket, vilket The Christmas In You är ett påtagligt bevis på.
För övrigt bör momsen på CD-skivor sänkas till samma låga nivå som bokmomsen.
skriven 2005-12-14
