Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Medverkande: Gabi Dew, Bruno Boisliveau, Guillaume Aaaire Becar, Miguel Angel Rodriguez, Laura Tikka, Eva Eternell, Hebe Cocco, Katja Kossmeyer m.fl.
Spelperiod: 21/10-31/10
Djur och människa i samklang under ledning av Robert Bronett
Djur och människor har genom alla tider förenats i bilder och berättelser. Grottmålningar och runor såväl som shamanens berättelser kring lägerelden utgör tillsammans den vagga från vilken hela vår kultur är sprungen. De avtryck som denna symbios gjort på vår berättartradition har genom årtusendena kraftigt varierat i både syfte, funktion och form.
Gränslandet mellan djur och människa är som bekant föremål för otalet folkloristiska sägner och föreställningar, där vi förutom Näcken finner allahanda monster, varulvar, kentaurer, sfinxer, fauner, älvor och sjöjungfrur. Till och med djävulen avbildas ju stundtals med mänsklig överkropp samt bockfötter och horn. Uppkomsten av denna folklore vilar säkerligen på lika delar förklaringsmodell av en dåtida ogripbar verklighet som på nödvändigheten av att ge uppfostrande och avskräckande exempel.
Via fabeltraditionen är barnlitteraturen sedan länge fylld av djur med mänskliga drag. Borta är således den avskräckande hybriden. Istället serveras vi ett belevat uppförande klätt i kulturens kläder, där djuren agerar som ofarliga förebilder. Men det sägs att det i varje människa finns ett potentiellt vilddjur, att det bakom varje Dr. Jekyll döljer sig en Mr. Hyde. Möjligen är det i grunden denna nerv, detta tämjande av det vilda, som en regnig och blåsig fredagskväll förmår locka en storpublik till att sitta i ett småkyligt tält och beskåda en hästshow där människa och djur agerar i samklang. Föreställningen heter Levade Noble Horse Gala, som under den merittyngde cirkusdigniteten Robert Bronetts ledning förmått samla 30 av Europas främsta ryttare.
Ordet levade är en term för den rörelse en häst gör då den stående på bakbenen reser sig i 45 grader. I likhet med nyss nämnda rörelse avser även föreställningen resa sig över mängden av hästshower. Ambitionen är ett multikonstverk där dressyr, musik, dans, sång, cirkus och videoprojektioner inte bara ska samsas om utrymmet, utan även i samverkan tillsammans nå nya höjder – levade!
Första akt är dock en lika trevande som splittrande tillställningen tyngd av tekniska missöden. Ryckigt, ofokuserat och med krystat obligatoriskt manegeapplåderande lämnade den mer att önska och mycket att glömma.
I andra akt däremot infriades föreställningens högt ställda ambition. Fransyskan Gabi Dew rivstartar genom att stående på hästryggen rida två hästar i ett nummer som näst intill tar
andan ur premiärpubliken. Därpå följer ett stycke scenkonst där den franske poeten Bruno Boisliveau tillsammans med en häst spänns upp likt två marionettdockor, och i diverse rörelsemönster bjuder upp till ett imponerande nummer.
Den finska luftakrobaten Laura Tikka trollbinder även hon i ett känslofyllt numer där kärleksförklaringen till en avlägsen ryttare givetvis når sitt lyckliga slut. Det framförande som lyste starkast denna kväll var utan tvekan Flamenco Piaff, ett numer som väl svarade upp föreställningens doktrin gällande gränsöverskridande. Här återfanns ett imponerande och väl avvägt samspel mellan människan och hästen, mellan dansen, dressyren, ljuset och orkestern.
Presentatören och värden Robert Bronett agerade både hjälpare och stjälpare denna afton. Hans rutin räddade flera av incidenterna i första akten. Men de snygga passagerna varvades dock stundtals med allt för svulstiga presentationer, vilka fick motsatt effekt då numren hade svårt att svara upp mot de välartikulerade stroferna och tillhörande förväntningar.
Föreställningen hade vunnit på en mer genomarbetad dramaturgi där man i större utsträckning litar på innehållet, och på egen hand låter det tala till publiken, istället för att på förhand bli tolkad och frenetiskt upphaussad. Möjligen borde videoprojiceringen och ljuset tilldelats en större funktion i passagerna mellan numren.
Några intressanta nummer till trots så lämnar jag med en lika försiktig som spontan axelryckning Levade Noble Horse Gala. Förvånad över hur föga inspirerad jag faktiskt blev beger jag mig ut i regnet, blöt som en hund, eller som en häst. I alla fall hungrig som en varg, kanske blir det hamburgare…
skriven 2005-10-22
