Klicka på bilden, för att se hela bilden
Inte många skulle våga erkänna det, men jag har varit en fan sedan 80-talet. Fast nu börjar hon allt balla ur. Först kom den splittrade liveplattan Live In Las Vegas, och förra veckan släppte Celine Dion Miracle. Men alstret ifråga lever knappast upp till titeln. Jag är grymt besviken över denna översentimentalt smörindränkta hyllning till världens småttingar. Nej, skippa Celine Dion den här gången och ge Lara Fabian en chans istället. Nya A Wonderful Life är en lysande vuxenpopplatta med en fantastisk sångerska.
För övrigt går kampen mot piratkopiering vidare. Jag har skrivit om det förr, men det tål att upprepas. I mina ögon är det obegripligt att någon kan rättfärdiga illegal nedladdning av musik och film på nätet. För mig är det inte frågan om något annat ärn ren stöld. Argument om skiv- och filmbolagens eventuella girighet håller inte. Visst är det förvisso så att de kreativa människorna får en relativt liten del av den kakan av butikspriset. Men snor någon deras verk på nätet får de inte en spänn och ingen vill väl arbeta gratis. Fast av någon anledning tycks många tro att musik- och filmfolk ska ställa upp och göra det utan knot. Nu senast har brittiska nättjuvar i en undersökning beklagat sig över att betaltjänstena för legal nedladdning är för dyra. Skulle tio spänn för en låt vara för mycket? Tala om rutten tjyvattityd. Ni som vill betala för er rekommenderas dock att kolla in följande färska album:
Green Day, American Idiot – Modigt och Oväntat lyckat försök att
förena punk med rockopera.
Killers, Hot Fuss – Skojigt botaniserande i den 80-talsbaserade musiklådan. U2-gitarrerna och Duran Duransyntarna är bara början.
Shaznay Lewis, Open – Skön brittisk soul-pop-lättfunk-r & b från den
enda seriösa medlemmen i gamla avsomnade All Saints.
Tim McGraw, Live Like You Were Dying – Countryns megastar har vuxit upp. Mognare och bättre än så här har han nog aldrig låtit.
Negative, Sweet & Deceitful – Finskt helskön melodisk arenarock någonstans mellan Him och The Rasmus.
R.E.M., Around The Sun – Något rockande á la Monster lär vi inte få höra igen från Athens stoltheter, men frågan är om jag bryr mig.
The Stills, Logic WIll Break Your Heart – Melankolin skvallrar om ett Coldplay eller Keane med gitarren i centrum.
Yellowcard, Ocean Avenue – Ungdomligt solig punkpop att bli glad av i höstkylan.
skriven 2004-10-19