Stor skillnad på ren censur och bannlysning av Dixie Chicks

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Jag vet inte vad ni tycker. Men själv är jag glad att det är över imorgon, och då talar jag självklart om Melodifestivalen. Det som skulle vara en kul grej har ältats in absurdum på längden och tvären i en omfattning som knappast kan motiveras. TIll råga på allt har skriverierna oftast inte handlat särskilt mycket om musik heller. Pseudohändelser bakom kulisserna, som nu senast Anne-Lie Rydés depp efter utslagningen eller SVT:s sista minuten stopp för Toblerone-Monas framförande av Jan Malmsjös gamla hit Hej clown har dominerat kraftigt. Jag menar, vem bryr sig? Eller det kanske är en dum fråga. För uppenbarligen finns det ett stort intresse även för den här typen av “nyheter”. Själv måste jag dock erkänna att jag pga. jobb och annat missat mer av den rent musikaliska delen av spektaklet än vad jag tänkt mig. Men jag återkommer med kommentarer när finalen i Globen är avgjord, var så säkra.

Så över till något betydligt allvarligare, närmare bestämt censur av musik. Detta tycks dessvärre bli ett allt större problem, men sedan fem år tillbaka finns lyckligtvis organisationen Freemuse som arbetar för musikernas rättigheter. Frågan är bara vad som är att betrakta som censur. Att som Pinochetjuntan i Chile gjorde mörda protestsångaren Victor Jara var definitivt den brutalaste formen av censur man kan tänka sig. Samma sak kan sägas om islamistiska regimer som förbjuder all musik överhuvudtaget. Man ryser bara man tänker på vad som händer de som vågar trotsa förbudet i aiatollornas Iran, t.ex.

Men är det censur att Dixie Chicks blir bannlysta i amerikansk radio för sin kritik mot Irakkriget? Nej, knappast. Visserligen är tilltaget som sådant både fegt och idiotiskt, men tjejerna riskerar inte att bli mördade av regeringen, och den som vill kan alltjämt inhandla chicksens alster i närmaste skivaffär. Samma sak gäller fö. alla kontroversiella artister i västvärlden från provokatörer som Madonna och Marilyn Manson till den fd(?) polishataren Ice-T och idel knarkliberaler. Därför framstår också jämförelsen med kollegor i diktaturstater närmast som ett hån eftersom dessa verkligen har anledning att frukta för sina liv.

Ett hån på sitt sätt är det också varje gång någon hävdar att musik är en rättighet som ska vara gratis. Skitsnack, säger jag. Väljer någon att frivilligt låta alla som vill ladda ner musik utan en spänn i ersättning, so be it. Utan något sådant medgivande handlar det om ren och skär stöld, det hävdar jag fortfarande med en dåres envishet. I senaste numret av det amerikanska rockmagasinet Blender propagerar både Sheryl Crow och den mognade tonårsidolen Mandy Moore för legal nedladdning. Låt mig citera den sistnämnda.

– Det krävs så många människor för att producera en CD, och illegal nedladdning berövar ersättning till varenda en av dessa människor. Du får väl betalt för det arbete du utför, eller hur?

Sug på den karamellen. För vem vill arbeta gratis. Crow å sin sida talar om att legal nedladdning konserverar den artistiska integriteten, vilket också är så sant som det är sagt.

Och för övrigt borde momsen på CD-skivor sänkas till samma låga nivå som bokmomsen.

Bra album just nu
Blindside, About A Burning Fire
Svenskar kan också göra stark nu metal.
Evan, The Other Side
Storslagen pop, så svulstig att Meat Loaf skulle bli generad.
Delta Goodrem, Innocent Eyes
Ett givet alternativ för alla som tycker Celine blivit seg.
Sarah McLachlan, Afterglow
Utan tvekan den vackraste singer/songwriterplattan just nu.
Maroon 5, Songs About Jane
Stötigt själfylld rock, signerad USA:s nya succéband.
The Mo, Night At The Zoo
Här finns betydligt mer än bara Tracksettan Nostalgia Locomotive
Prime Sth, Beautiful Awakenings
Svenskar kan också göra stark melodiorienterad nu grunge.
Robbie Rosa, Mad Love
Ricky Martins producent bjuder på inspirerad genremix med latinobas.

skriven 2004-03-16

Du kanske gillar:

Våra samarbetspartners