Klicka på bilden, för att se hela bilden
– Jag brukar vara uppe sent på kvällarna. Inte för att vara ute och gå på fest, utan för att det är den enda tid på dygnet då jag är ensam och det inte krävs att jag ska uppträda.
Den som säger detta är Jim Carrey, och yttrandet säger mycket om problemet med att vara en känd och uppskattad komiker. Då antas det att du alltid ska vara rolig, att du alltid ska ha tid att klämma ur dig några käcka skämt. Det antas att du aldrig kan vara dyster till sinnet.
Och efter filmer som “Ace Ventura”, “Dum och dummare”, “Mina jag och Irene” och “Grinchen” har den snart 40-årige Carrey sett till att han både är en av USA:s högst betalda skådespelare och en av landets mest uppskattade komiker.
Nu har han även mörka stråk och en utmärkt dramatisk talang, som han gång på gång försökt använda sig av utan att få den uppskattning de filmerna förtjänat. “Cable Guy” hade en humor som var alldeles för svart och subversiv för att den stora publiken skulle uppskatta den, och det måste ses som en ren förolämpning av han inte fick en Oscarnominering för huvudrollen i Peter Weirs lysande svarta komedi “Truman Show”. Inte heller när Carrey gestaltade den verklige komikern Andy Kaufman i Milos Formans “Mannen på månen” fick detta den uppskattning som Carrey hade varit värd.
Han har själv brutit mot den oskrivna regel som säger att man inte ska kritisera den jury som gör urvalet till Oscarnomineringarna. Det kan hända att detta kan komma att ligga honom i fatet kommande år, men det må vara hänt. Han har nämligen haft fullkomligt rätt – han var utmärkt och klart värd en nominering både vad det gällde “Truman Show” och “Mannen på månen”.
Nåväl, till viss del kan han trösta sig med att han får tjugo miljoner dollar per film, och att han har den amerikanska biopublikens kärlek, i alla fall när han gör komedier. Som nu videoaktuella “Grinchen” – den har spelat in över 200 miljoner dollar.
I USA är berättelsen om det gröna monstret Grinchen en klassiker. En herre som hette Dr Seuss skrev den för flera decennier sedan, och den har sedan dess kommit ut i en mängd upplagor som bok och flera gånger gjorts till tecknad film.
För denna live-action-variant svarar Ron Howard, och Carrey spelar givetvis Grinchen. Filmen utspelas i det magiska landet Whoville, som ligger inne i en snöflinga. Där bor Who-folket, som på sitt sätt påminner om Munchkin-folket från “Trollkarlen från Oz”. Who-folket älskar speciellt julen och firar den på ett sätt som inte minst Grinchen hatar.
Denne blev som barn utfryst av Who-folket och bor sedan dess i ensamhet och planerar sin hämnd. Den lilla flickan Cindy Lou Who har tröttnat på den tomma kommersialismen i sättet att fira jul och för att försöka göra någonting annorlunda försöker hon bli vän med den bittre Grinchen. Men händelseutvecklingen leder till att han känner sig ännu mer utstött och helt sonika bestämmer sig för att stjäla julen från Who-folket.
Följer gör action, äventyr, specialeffekter och sentimentalitet – och en Jim Carrey i högform. När han är detta, kan han i sina mest maniska stunder bli påfrestande (minns “Ace Ventura II”), men när han är som bäst är han en lysande komiker och en mycket bra dramatisk skådespelare. Ett bra exempel på det är faktiskt bröderna Farrellys “Mina jag och Irene”. Visst är det en i sina stunder oerhört vulgär komedi, men den är också faktiskt mycket varm, och en klart bidragande orsak till detta är Carreys spel.
Han hade en tuff uppväxt, då familjen under en tid tvingades bo i en husvagn och då unge Jim fick hjälpa till med familjens försörjning och bland annat efter skolans slut varje dag fick jobba hårt på olika ställen.
Som tonåring började han satsa på att framträda som stand up-komiker och som 17-åring flyttade han till Los Angeles. Han fick snabbt rykte om sig att vara någon att satsa på, men han ville mer än bara vara stand up-komiker och letade efter filmroller. Småroller i bland annat “Once Bitten” och “Peggy Sue gifte sig” ledde till att han fick en av huvudrollerna i den nya TV-serien “In Living Color”.
Den blev en stor framgång, och ledde i sin tur till huvudrollen i “Ace Ventura” 1994. The rest is history.
Carrey hör nu till de högst betalda skådespelarna i USA, och kan välja och vraka bland manusen. Vi får hoppas att han inte räds de dramatiska och för honom personligen mer tillfredsställande projekten, typ “Truman Show”. Det skulle inte minst vi som tycker om honom som dramatisk aktör tycka vore mycket tråkigt.
Privat verkar han ha svårt att hålla ihop relationerna med representanter för det motsatta könet. Han har varit gift två gånger (först med servitrisen Melissa Womer, med vilken han har en dotter, därefter med “Dum och dummare”-motspelerskan Lauren Holly), och efter inspelningen av “Mina jag och Irene” hade han ett längre förhållande med sin motspelerska Renee Zellweger.
Gunnar Rehlin
skriven 2001-00-00
