Publicerad: 2016-08-18
Text: Peter Eliasson

SUSANNE SUNDFØR, Posthusplatsen den 18 augusti (Malmöfestivalen 2016)

Vi svenskar är rent allmänt mer eller mindre usla på att ta oss till våra skandinaviska grannländers musik, kollegorna har dessutom i allmänhet en trist von obenattityd mot deras artister. Men Susanne Sundfør är en av de få som sluppit igenom nätet, och fått ett visst rykte. Kan det vara för att hon har en creddig profil? Frågan är retorisk, men självklart är det så. Norskan gör cool atmosfärisk pop med arty touch och electrofokus, såsom aftonens inledande dansanta It´s All Gone Tomorrow och Kamikaze.

Melankoli av det karga slaget gör sig också allt som oftast påmind i sångerskans repertoar, och det var inte alls svårt att associera till kollegor som Ane Brun och Anna Ternheim när hon stod på scen även om ljudbilderna hos dessa skiljer sig tämligen markant. Detta framgick inte minst i de mest softa numrena, som den där nya avskalade sången hon av allt att döma inte gett någon titel till än.

Det fanns även tillfällen då Sundfør framstod som en mer lättillgängliig Björk utan de mest konstifika inslagen. Men oavsett vad trettioåringen nu än väljer att göra finns det allt som oftast personligt förtrollande kvaliteters, som lyfter hennes alster. Det om något fick man bekräftat för sig igår.

Skriven: 2016-08-18

© jpsmedia.se