Publicerad: 2017-01-27
Text: Peter Eliasson

LA LA LAND

Regi: Damien Chazelle
I rollerna: Ryan Gosling, Emma Stone, John Legend, Rosemarie DeWitt, J.K. Simmons


BETYG: FEM

Det låg för all del i luften efter sju vunna Golden Globestatyetter, men vem kunde tro att musikalorienterade La La Land skulle få hela fjorton Oscarnomineringar. Bara Titanic och All About Eve har fått lika många. Vi talar filmhistoria här, och det går knappast att komma ifrån att framgången är välförtjänt. Det här är en lika lekfull som färgstark skapelse, som triggar Hollywoodnostalgikern i varje filmälskare utan att för ett ögonblick vara det minsta dammig.

Fast själva storyn är förstås långt ifrån udda. I grund och botten är det här inte helt oväntat en pojke möter flicka-historia med sedvanliga förhinder. Å andra sidan är genomförandet såväl uppfriskande fräscht som inspirerat på ett synnerligen livsbejakande sätt med fullständig kärleksfull koll och kontroll på det konstnärliga uttrycket.

I fokus finner vi Mia och Sebastian. Båda har kommit till Los Angeles för att slå sig fram i Los Angeles showbusinessdjungel. Hon är aspirerande skådespelerska, han kämpande jazzmusiker, och givetvis mötas de unga tu i vimlet. För det är klart att kärleken väntar runt hörnet. Dessvärre får relationen sig en ordentlig törn när motgångar och framgångar krockar med icke uttalade ambitioner och känslolivets realiteter.

Om detta låter det minsta tungt ber jag om ursäkt. För är det något La La Land inte bjuder på så är det tungsinthet. Snarare är det här i stort sett en rakt igenom uppspelt gladlynt skapelse. Sedan må karaktärernas motgångar resultera i en del sorg, men tårögdheten varar aldrig särskilt länge. På så vis skulle man kunna säga att filmen glamouriserar, snarare än idylliserar.

Fast oavsett vilket, La La Land är inget annat än en lika läcker som smakfull hyllning till gamla tiders Hollywood, klassisk jazz och amerikansk showbiz av en svunnen tid rent allmänt. Inte minst de tjusiga musikalnumrena lyser i det kaliforniska solskenet. Fast utan att de tillåts ta över hela showen, bör kanske tilläggas. Folk tar således inte ton i parti och minut, manusförfattande regissören Damien Chazelle har valt sina (sång)tillfällen med omsorg. Ändå kan man konstatera att La La Land fungerar som den ultimata bekräftelsen på att musikalgenren mot alla odds trots allt har lite liv kvar i sig. Och vilket liv sedan, denna film utgör inget annat än en sprittande kärleksfylld vitamininjektion i den personliga filmnerven.

Skriven: 2017-01-24

© jpsmedia.se